onsdag 28 april 2010

Information och kallelse till Järva lokalgrupp Miljöpartiet de Gröna

Järva lokalgruppsmöte
Onsdag 5/5 Tensta Träff Kl 18.00-21.00
· Rapporter (18.00-18.30)
· Stadsdelsnämndsärenden (18.30-19.15)
· Vår lokala aktivitetsplan (19.15-20.30) Vi går igenom vår
aktivitetsplan.
Förbered gärna det som du redan har fått ansvar för.
Ansvarspersoner för aktiviteterna utses om det inte redan finns.
Ansvarspersoner utses för att se till att vi alltid har någon som
bevakar olika aktiviteter som:
Regionvalsamordningsgrupp
Stadens valsamordningsträffar
Förbifarten
Begravningsplatsen
Järvavisionen
…..
(20.30-20.45)
Övriga frågor (20.45-21.00)

Påminner också om Runda Bordsmötet onsdag 28/4 Tensta Träff kl
18.00-20.00

Meddela gärna om du kommer eller inte.
Välkomna
Inger Beer [ mailto:inger.beer@mp.s ]inger.beer@mp.se och
Hans Andersson [ mailto:hanz@comhem.s ]hanz@comhem.se, sammankallande

tisdag 27 april 2010

Rädda balsampopplarna i Rinkebydalen

Först när det sista trädet huggits ner,
efter att den sista floden förgiftats,
efter att den sista fisken fångats,
först då kommer ni att inse att
pengar inte kan ätas !

Cree indianskt ordspråk

gå med i facebookgruppen:
Bevara balsampopplarna i Rinkebydalen!

Hans Andersson

måndag 19 april 2010

Inbjudan till möten!

Rundabordssamtal med Miljöpartiet i Järva

Onsdag 28/4 kl 18-20. Tensta Träff

Järva lokalgruppsmöte

Onsdag 5/5 Tensta Träff Kl 18.00-21.00

Dagordning

• Rapporter

• Stadsdelsnämndsärenden

• Vår lokala aktivitetsplan
Förbered gärna det som du redan har fått ansvar för.
Ansvarspersoner för aktiviteterna utses om det inte redan finns.

• Ansvarspersoner utses för att se till att vi alltid har någon som bevakar:
Regionvalsamordningsgrupp
Stadens valsamordning
Förbifarten
Begravningsplats
Järvavisionen

• Övriga frågor


Meddela gärna om du inte kommer!

Välkomna
Inger Beer inger.beer@mp.se 073-7206531
och
Hans Andersson hanz@comhem.se 073-318 17 89
Sammankallande

onsdag 14 april 2010

Är alla straff bra?

inför vårt möte den 9/6, då vi besöks av Peter Söderlund kan följande text vara intressant att läsa:

Det är alltid praktiskt men inte nödvändigtvis effektivt att måla upp och argumentera mot en fiende som inte finns, som vår socialminister Göran Hägglund i sin kritik mot en imaginär gemensam och enhetlig rödgrön världsbild, där människor saknar moraliskt ansvar (SvD 1/4 - 10). De rödgrönas rättsuppfattning är materialistisk och de vill avskaffa alla straff! Hägglund är däremot tydlig (bra!): han gillar straff, vilket straff som helst förefaller bättre än inget straff alls. Det antyds ingenstans att straff kan vara för hårda eller på ngt annat sätt skadliga. Det bästa med straffen är att när brottslingarna lämnar fängelset så har de sonat sitt brott och återupptas i samhället.
Denna naiva verklighetsuppfattning ligger helt i linje med hans uppfattning att den materialistiska historieuppfattning som Marx en gång lanserade i sig är av ondo och att analys av socioekonomiska faktorer som förklaring till brottsligt beteende utesluter allt moraliskt ansvar för enskilda individer.
- För det första bortser han från fakta ang återanpassning i samhället. Detta står ofta inte med öppna armar o välkomnar de sonande brottslingarna. Bortsett från organisationer som X-CONs och KRIS så misslyckas rehabiliteringen i över 80 % av fallen. För den som åter dras in i kriminalitet och drogberoende är det en svag tröst att Hägglund upprättar honom som moralisk person – och kommer att få en tredje eller fjärde chans i livet.
- För det andra så har den materialistiska historiesyn som här uppfattas som Marxistisk i allt väsentligt tagit över som det dominerande paradigmet, för all vetenskap, politik och kultur, med undantag för fundamentalister av mer eller mindre skadlig art. Och jag räknar då Hägglund till de sistnämnda… Vill man vara vetenskaplig utan att vara materialist får man söka sig till postmodernism och konstruktivistiska idéer, och då kan alla sorts religiösa föreställningar, såsom Hägglunds kristna metafysik få en ny förklaring.
- Det kristna arvet inom straffrätten är inget att vara stolt över, om man nu inte verkligen tycker att alla straff är bra mycket bättre än inga. Den svenska lagen har under sekler använt religiösa argument för att undertrycka oliktänkande, piska äktenskapsbrytare, ogifta mödrar och sexuellt avvikande, bestraffa utövare av magiska praktiker, framtvinga bekännelser med tortyrliknande metoder och utöva censur, kvinnoförtryck – för att inte tala om att den kristna kyrkan legitimerat förtryck och krigspolitik…
- Hårdare tag leder inte till färre brott. Men möjligen kan en mer effektiv användning av polisens resurser göra det, tex genom fokusering på platser där många brott begås. Och framför allt behövs en effektiv rehabilitering och smarta förebyggande åtgärder som undergräver ungas utanförskap och etableringen av kriminella förebilder i de segregerade förorterna. Bara för att var och en har ett moraliskt ansvar ska man inte vara blind för att det finns socioekonomiska realiteter, en bristande jämlikhet i samhället, som gör att de mest utsatta också kan tendera att begå fler brott.
- Man kan knappast argumentera för att straff alltid är bra, utan att också diskutera olika former av straff och deras effekter. Att stena homosexuella är ju inte så bra tex, men även vårt eget fängelsesystem har i stort sett misslyckats, och det hjälper inte att framhålla USA som ett föredöme, ett land där en hel procent av befolkningen, med klart snedvriden etnisk tillhörighet sitter inne.
- Den drive som gjordes för några år sedan för att höja moralen hos direktörer och andra glidare verkar ju inte haft några särskilt positiva effekter – Hägglund borde kanske inrikta sig på att begränsa girigheten och bestraffa ekonomisk brottslighet inom den konservativa överklassen, hellre än att föra en politik där social nedrustning drabbar redan marginaliserade grupper, bidrar till en ökad kriminalitet, hårdare samhällsklimat och allt dyrare kriminalvård.
Det finns knappast någon enhetlig röd-grön rättsuppfattning eller världsbild, förhoppningsvis delar heller inte hela borgerligheten uppfattningen att en kristen moral ska genomsyra kriminalvård och straffrätt. Men det är viktigt att vi inom Miljöpartiet försöker formulera riktlinjer för en effektiv, human och billig kriminalvård. Detta kan ske genom ett ökat stöd för X-CONs och kanske även KRIS, som denna organisation är en avknoppning från. Genom att ge fd kriminella och drogmissbrukare möjlighet att besöka skolor och ungdomsgårdar och berätta om vilket helvete som oftast blir resultatet av en kriminell livsstil kan ungdomar avskräckas från att välja den brottsliga banan
Detta måste kombineras med ökad satsning på ungdomsgårdar och möjlighet för unga i förorten att ägna sig åt konstruktiva och kulturella intressen. Likaså måste de som kommer ut från anstalter ges en chans att få kontakt med det lagliga samhället, främst genom att fd kriminella tjänar som exempel och att de ges möjlighet att leva hederligt, får hjälp med jobb och bostad och att umgås med folk som förstår dem, accepterar dem som de är utan att dalta.
Fängelserna måste öppnas mot samhället så att kulturutövare, föredragshållare, politiker och samhällsvägledare kommer in och de intagna får kontakter som hjälper dem att leva hederligt när de väl kommer ut.
Jag har varit medlem i föreningen Fängslande kultur några år o även suttit i dess styrelse, tillsammans med Peter Söderlund, gammal krisare o grundare av X-CONS, Stockholm – numera aktiv miljöpartist i Tyresö. Vi vill starta en grupp som arbetar för en grön kriminalvård och framför allt rehabilitering i samarbete med just fd kriminella och att detta förankras hos Miljöpartiets ledning. Detta är viktigt i sig och för att Miljöpartiet inte ska uppfattas som ett enfrågeparti, vilket det alltför ofta fortfarande gör. Vi måste visa att vi har en politisk bredd och att våra grundvärderingar kommer till uttryck inom alla politiska områden.
En bra utgångspunkt är att även om socioekonomiska och kulturella förutsättningar kan förklara mycket av brottsligheten och vilka som väljer en kriminell karriär så är detta inte något som gör individen fri från moraliskt ansvar

Hans Andersson
Doktor i ekonomisk historia
Internationell kontaktperson för MP, Stockholm
hanz@comhem.se
www.crimehistory.se

tisdag 6 april 2010

Somalier misstänkliggörs

I DN den 7 mars hävdas att al-Shabab skulle gynnas ekonomiskt av khat-smuggling. Detta verkar osannolikt, eftersom al-Shabab har förklarat krig mot khat-användandet, och infört absolut förbud mot khat i de delar av Somalia som de kontrollerar.

Al-Shabab är en terrororganisation och utgör det allvarligaste hotet i mannaminne mot den somaliska befolkningen och mot sina grannar. Men denna terrororganisation inför hårda bestraffningar mot khatbruk, har inga egna odlingar av växten och ingen kontroll över smugglingskedjan till Europa. Dessutom har khatsmugglare inte alls samma syn på vad som är rätt och riktigt som terroristerna.

Människor som sysslar med khatsmuggling har en liberal livsföring och är mindre religiösa och mindre politiskt medvetna. Man skulle kunna säga att de är livsnjutare, de festar och står långt ifrån al-Shababs världssyn. Att säga att al-Shabab sysslar med khatsmuggling är ungefär som att hävda att svenska veganer stödjer svenska köttproducerande företag – en absurd tanke.


Det allvarligaste med de olika uttalanden från myndighetspersoner som förekommer i DN:s artikel är att man misstänkliggör hawala-företag som erbjuder banktjänster världen över. Dessa firmor är sista livlinan för den nödställda somaliska befolkningen som känner sig övergiven av omvärlden. Hawala-företag tillhandahåller finansiella tjänster som minskar det mänskliga lidandet i landet. Utan hawala-företag skulle det vara oundvikligt med en mänsklig katastrof i stor skala i Somalia.


Det är inte första gången man misstänkliggör denna typ av nätverk som möjliggör överföringar av pengar från somalier i Europa till sina släktingar i ett Somalia som saknar vanliga finansiella institutioner. Sverige frös i början av 2002 Al-Barakats tillgångar i Sverige helt utan grund. Lika lätt avförde svenska myndigheter sedan Al-Barakat från terrorlistan utan rättsligt efterspel.

Dessa informella nätverk som förmedlar pengar står under finansinspektionens insyn och inga oegentligheter har rapporterats.


En framkomlig väg att bekämpa införsel av khat till Sverige är att ställa krav på de länder som producerar khat. Somalia exporterar inte khat. De länder som producerar och exporterar khat är Kenya, Etiopien och Yemen. Somalia importerar sitt khatbehov från dessa länder och en mindre del går vidare till Europa.


När det höjs röster för högre straffsatser för khatsmuggling ska man inte glömma att beakta brukets konsekvenser, både ur spridningssynpunkt och medicinskt. Bruk av Khat är ganska harmlöst enligt flera studier, och man bör inte överdriva farligheten. Det är av stor vikt att man inte låter somalier känna sig förföljda och misstänkliggjorda.


Jag tror inte att straffskärpning är den långsiktiga lösningen. I stället behövs en bredare diskussion på EU-nivå. Det måste vara problematiskt att khat är en laglig handelsvara i vissa länder och klassas som narkotika i andra länder.

Awad Hersi, Gruppledare (MP) Spånga-Tensta Stadsdelsnämn